tisdag 24 augusti 2010

Spårsuget har satt in!

Erica och Frida spårar på i skogarna och jag bliir så sugen. Kroppen orkar inte riktigt till att flänga iväg men jag tog med mig några spårpinnar och la ett spår på ca 200m i skogskullen mellan oss och närmaste grannen.Spåret var i blåbärsrisskog med en vinkel. Det gick uppåt och nedåt i terrängen med omkullvälta träd i vägen. Tog sedan en promenad åt ett helt annant håll med hundarna och då satte jag hundarna på stigen, gick ca 15m la ner en spårpinne, tog en sväng tillbaka och skickade Meya. Klick och godis när hon nosat upp pinnen och samma visa igen med Alina. De fick både träna på att vänta på sin tur och att spåra =) Gick hem, vilade lite, tog ut Meya. Hon gjorde ett spontanupptag, Klick, men hon var inte intresserad av godis, spåret är belöning nog verkar det som =) Klick och köttbulle vid varje markering av pinne. Hon hittade alla inklusive den långa spårslutspinnen. Där fanns det en godisburk med torkad vom! Mums! Har inte lagt ett spår sen strax innan snön kom i fjol höstas och hon spårar så braa! Måste nog anmäla till ett apellspår i höst..... Men jag prioriterar lydandstävling just nu om jag måste välja.
Alina har också personspårat. Spårbörjan låg i gräsmattan (gräset börjar bli ganska långt nu ;)) och fortsatte ut i våran mer vildvuxna del av tomten. Två pinnar klick och köttbulle och även där en burk med vom i spårslutet, ca 75m långt. Duktiga Alina! Hon jobbar på så bra och med härlig intensitet. Hennes arbetsglädje har verkligen vuxit. Det har blivit en riktig spårpudel av henne också. Man behöver inte åka ut i vildaste skogen för att spåra när man är rookie det är toppen. Sen kan man ju lägga svårare spår på grus och asfalt, då böhver man ju inte ens någon skog. Nu ligger vi iallafall nöjda och belåtna i sofforna och slappar efter en härlig stund tillsammans i det sköna men blåsiga höstvädret.