Nu är valparna här!

Knappt en dag gamla storpudelvalpar.

Meya sköter om sina småttingar.

Valparna kom i tisdags. När klockan slog 20.00 kom sista valpen ut. Meya var jätteduktig på att föda fram sina valpar. Tänk vad naturen är finurlig på det sättet att beteenden finns lagrade och klara för att tas i bruk när de behövs. Efter första valpet kommit ut var det som om hon inte gjort annat än att föda. Allt gick så lätt för henne och det känns skönt. Valparna var ganska jämnstora och väldigt livskraftiga. De sökte sig direkt till spenarna och började suga och trampa med tassarna. Även det var så fascinerande att följa, hur de hittar till tikens tissar utan att vare sig höra eller se.
Det är ett privilegium att få vara med om en födsel, verkligen ett mirakel när ett liv kommer till världen. Igår var jag jättejättetrött och hade ont i hela kroppen. Kändes som om det var jag som hade fött barn...
I natt har vi sovit lite bättre och just nu så ligger de små och sover tätt intill Meya. Fortsättning följer...