Gör ofta små microträningar när jag är ute på mina kvällsrundor med pudeltjejerna. Ikväll tog jag med en vittringspinne i fickan. På en liten gräsyta bredvid parkeringen gömde jag pinnen under några gamla löv ca 10 m från där jag satt hundarna och lät först Meya leta reda på den och sedan var det Alinas tur. De har blivit så duktiga på att vänta på sin tur. Alina har lite svårare att vänta så jag får hjälpa henne att stanna kvar men hon blir allt duktigare. Det är jättekul med dem nu, de är verkligen träningsvilliga. Jag har från början tränat in vittringsapporteringen så att jag gömt pinnen lite i gräset, och ökat avståndet succesivt. Sen när jag haft möjlighet att låna andras pinnar har jag lagt till fler, och då har Meya nästan utan undantag tagit rätt pinne, så jag tror på den metoden att gömma pinnen lite i början av träningen så att hunden
måste koppla på nosen. Jag gillar verkligen att jobba med nosarbeten med pudlarna, ser ju att det är lite extra roligt för dem, och det går ju att variera i oändlighet.
Godnatt från
