Igloo och pinnspår!

Jag fryser idag! Skulle vilja ha den här dunjackan från Fjällräven att krypa in i.

Är inte i någon stor långpromenadform just nu och lydnadsträningen tar vi det lite lugnare med nu efter LPII. Så jag tänkte börja med personspårningen. Har funderat hit och dit hur jag skulle lägga upp det hela med tanke på vittringapporteringen i Lk3. Och nu har jag tänkt klart och jag fattar inte att jag har trott att det skulle vara något promlem egentligen.

Inför momentet Vittringsapportering har jag träna Meya:

• att gripa vittringspinnen
• att plocka upp den från marken
• att nosa upp pinnen som legat lite gömd under gräs och löv
• att sitta kvar och sedan apportera in pinnen från 10-20m

Spåra kan hon sedan tidigare både viltspår och gömda mattar och hussar.

Så jag satte bara ihop det hela. Traskade iväg med fyra spårpinnar, la ett ca 100 m långt spår, det blev alltså ganska tätt mellan pinnarna för jag ville få många tillfällen att belöna. Spåret fick bara ligga en timme för det började bli mörkt.

På med spårselen och sedan var det bara att hänga med. Första pinnen sprang hon över, jag såg att hon registrerade den men hon saktade inte in. Då tog jag henne tillbaka en bit i spåret och startade om. Den här gången var jag snabb på att klicka när hon nosade på pinnen och då tog hon upp den direkt och vände sig mot mig för belöning. Det var som att det sa PLING! slanten ramlade ner och hon tänkte -Jamän jaha! Är det den här leken vi ska leka! Sedan tog hon upp alla spårpinnarna i det korta, alltför korta, spåret. Jag klickade och belönade alla pinnupptag med godis. Jag är supernöjd. Hon fattar så snabbt och inget tugg på pinnarna! Får väl se hur mycket vi hinner spåra, för nu kommer visst vintern på riktigt. Det började just snöa väldigt mycket här. Vi har ju inte haft en flinga tidigare.