Idag tänker jag mycket på min mamma, som dog av bröstcancer som spridit sig till hjärnan. Det är snart ett år sedan. Saknar henne så otroligt mycket, hon har lämnat ett tomrum som aldrig går att fylla. Men hon finns ändå kvar hos mig i vardagens små saker. När jag lagar mat då har jag mammas ord och handgrepp ringande i mig. Jag går ut i vår trädgård och pysslar och vips är mammas ande brevid mig, hjälper mig att välja platser till växter och mata fåglarna. Jag är så glad att hon hann se vårt nya hem innan hon dog. För hon finns här hos mig, i mig och i mina döttrar.
Tack mamma för att jag fick just dig till min!
Så sorgligt! Man vet aldrig hur länge man får ha varandra, men jag blir så varm ändå av att läsa om er relation och hur du tacklar sorgen och tomrummet. Cancer är en fruktansvärd sjukdom, allt för många fina människor drabbas...Både som sjuka och som anhöriga.
SvaraRaderaKramar extra i dag!
Tack Anki! Extra kramen värmer!
SvaraRaderaDu hade en väldigt fin mamma, jag saknar henne också och tycker det gick alldeles för fort. Sista gången vi hälsade på var efter bröllopet i Bygdsiljum, hon bjöd alltid på något gott!
SvaraRaderaMin svärmor gick bort i samma sjukdom i februarioch ibland känns livet klart orättvist!
Men vilken fin bild av er två! Mor och dotter i samhörighet...
Kramar!
Tack Linda! På den här bilden hade håret vuxit ut efter cellgiftsbehandlingen och hon kände sig så pigg. Vi trodde ju att faran var över.
SvaraRaderaSå visst känns livet orättvist ibland...
I saknaden av en person är det ändå skönt när dom är med en ändå. Jag har min mormor med mig i både ord och ande också.
SvaraRaderaStarka band dör inte med människorna...
Det var fina ord Petra! "Starka band dör inte med människorna" Tack för dem! Kram
SvaraRadera